Om boken: år / Jag skriver den här boken för mina vänner, bekanta, och viktigast av allt vill jag lämna ett märke om mitt liv för mina barnbarn och barnbarnsbarn. Jag smickrar mig med tanken att de kommer att läsa den om deras barnbarnsbarn kan ryska. Efter att ha läst den nu, kan någon bli förolämpad av själva namnet. Varför kan någon juniorsergeant, som aldrig har luktat krut, kalla den tappra sovjetiska armén så offensivt? Jag vill inte ifrågasätta hjältemodet hos de soldater som dog på slagfälten och vanhelga deras minne. Evig minne och ära åt dem! "De döda har ingen skam." Jag är ingen historiker och åtar mig inte att göra vetenskaplig forskning inom militärvetenskapens område. Låt proffsen göra detta. Men jag förklarar med allt ansvar att när jag tjänstgjorde låg stridsträningen i bakgrunden. Den första var för show. Fallskärmsjägarna visste inte riktigt hur de skulle skjuta. Men mer om det senare.